Min berättelse

Jag är killen på varje bild på den här sajten, och jag älskar att vara naken. Det finns en frihet i det som jag aldrig hittat någon annanstans: inga kläder att gömma sig bakom, inget att rätta till eller skyla, bara jag.

Jag tycker också om att bli sedd helt naken av andra människor, oavsett om de är anonyma eller inte. Det är något både spännande och befriande med att visa upp mig precis som jag är. Jag tänder på tanken att andra får beskåda min nakna kropp, granska den och bilda sig en egen uppfattning om mitt utseende. Men alltid med andras samtycke, förstås! Jag vill aldrig pracka på någon min nakenhet eller visa mig för någon som inte själv vill se. Det är liksom inte alls poängen. Jag vill att den som besöker hemsidan gör det av egen vilja och nyfikenhet.

Min kropp ser inte ut som i tidningarna. Jag är stor, jag har mage, märken på huden och en liten penis. Men jag trivs i min egen kropp, och det känns bra att bli sedd precis som jag är.

Jag har arbetat professionellt som mjukvaruutvecklare och programmerare i över 15 år, och att programmera och designa är något jag verkligen brinner för. Med den här sajten har jag fått kombinera två av mina största passioner: att skapa saker med kod och att visa mig naken. Att få bygga och designa en helt egen plats för något så personligt har varit både roligt, spännande och väldigt befriande.

Men hemsidan handlar faktiskt om mycket mer än att bara visa upp mig naken. Jag har också en personlig blogg där jag skriver väldigt öppet om mitt liv, mina tankar och känslor, relationer, sexualitet, osäkerhet och sådant som jag kanske inte hade vågat prata om tidigare. En del är ganska personligt och allvarligt, annat är mer lättsamt och ibland lite knasigt. Ungefär som jag själv. Jag tycker om att kunna dela med mig av fler sidor av mig själv, inte bara det som syns på bilderna.

Det finns också en helt anonym chatt där du kan prata med andra besökare eller med mig privat när jag är online. Du behöver aldrig berätta vem du är, inte ens för mig. Du kan också lämna små anonyma viskningar som andra besökare får upptäcka, eller skicka en viskning bara till mig. Dessutom finns ett forum där du kan diskutera hemsidan, dela dina tankar eller prata om annat som hör till ämnet. Jag tycker det är roligt att kunna skapa en plats där människor kan vara nyfikna, öppna och ärliga utan att behöva avslöja vilka de är.

Allt här har jag lagt upp själv. Inga filter, inga smickrande vinklar, inget arrangerat. Det är helt enkelt så en riktig, vanlig kropp ser ut.

Och jag älskar att få höra vad andra tycker om mitt utseende när jag är helt naken. Jag vill höra deras ärliga åsikter, oavsett om de är positiva eller negativa. Du behöver inte vara snäll för min skull eller säga det du tror att jag vill höra. Jag tar aldrig illa upp. En åsikt är en åsikt, och alla har rätt att tycka precis vad de vill om min kropp.

Det är faktiskt inte åsikterna i sig som jag tänder på, utan friheten andra har att uttrycka dem. Att någon får titta på mig helt naken, bedöma mitt utseende och säga exakt vad de tycker, utan att behöva tänka på hur jag ska reagera. Om någon tycker att jag är snygg, ful, attraktiv eller oattraktiv spelar egentligen ingen roll. Det är själva situationen, att frivilligt visa upp mig och låta andra bilda och uttrycka sina egna uppfattningar om min kropp, som jag tycker är så otroligt spännande.

Jag förstår såklart att det här kanske känns lite märkligt för en del. Och det är helt okej! Jag förväntar mig inte att alla ska förstå varför jag gör det här eller tycka att det är en bra idé. Vi är ju alla olika, och tur är väl det! För mig handlar det mycket om att få vara mig själv fullt ut, utan att behöva gömma undan sidor av mig som kanske inte riktigt passar in i andras förväntningar. Jag har drömt om att göra något sådant här väldigt länge, och även om det fortfarande känns lite nervöst ibland är jag framför allt glad över att äntligen ha vågat.

Jag är fortfarande samma person som jag alltid har varit, bara lite öppnare än tidigare. Jag hoppas att även de som känner mig sedan tidigare kan se det så och inte göra en större sak av det här än vad det faktiskt är. Jag har inte blivit någon annan. Jag har bara valt att dela med mig av lite mer av mig själv.

Hemsidan är öppen för allmänheten och avsedd för vuxna. Ingen registrering eller inloggning behövs, och du kan besöka den anonymt. Allt är helt frivilligt. Du behöver inte skriva något, betygsätta mig eller delta i några diskussioner. Det går precis lika bra att bara kika runt, läsa bloggen eller stilla nyfikenheten.

Men om du känner för att tycka till så blir jag förstås glad! Berätta gärna vad du tycker om mitt utseende, vad du gillar, vad du inte gillar eller vad som far genom huvudet när du tittar på mig. Du behöver inte oroa dig för att såra mig. Betygsätt mig, lämna feedback, skriv i forumet eller säg det rakt ut i chatten. Det enda jag önskar är att du är ärlig.

Och oavsett om du är här för bilderna, bloggen, gemenskapen eller bara för att du är lite nyfiken, så är du varmt välkommen.

Tack för att du tittar och för att du låter mig vara precis den jag är.

Ålder42 år
Längd178 cm
Vikt120 kg
BMI37,9 (fetma klass II)
KroppsbyggnadStor (tjock)
BröstGynekomasti (mansbröst)
RyggAkne
FötterStorlek 46 (breda, plattfotad)
TårLånga
KroppsbehåringBuske
Kurvatur (erigerad)90° (nedåt)
Längd (erigerad)6 cm
KlassificeringMikropenis (mycket krokig)
6 cm
Min
0.001%
7 cm
Mikropenis
0.999%
10 cm
Liten
24%
13.1 cm
Medel
50%
16 cm
Stor
24%
19 cm
Enorm
1%

Är vi bekanta i verkliga livet? Kanske är vi vänner, gamla kollegor eller har träffats någon gång?

Skriv mitt namn nedan. Om du har rätt får du veta det direkt, och jag får en anonym notis om att någon som känner igen mig har varit här.

När du först hittade hit och såg mig naken, hur reagerade du egentligen? Var ärlig! Efteråt får du se hur alla andra reagerade.

Hur reagerade du egentligen?

Helt anonymt: ingen, inte ens jag, kan se vem som svarade vad.

Har du varit här och sett mig naken? Visa det utan att någon annan förstår. Välj en hälsning, kopiera den och skicka den till mig i ett privat meddelande eller som en kommentar, till exempel på Facebook. Bara du och jag vet vad den egentligen betyder.

Jag svarar med ”Jag förstår precis vad du menar. 😉”, så att du vet att jag har förstått ditt hemliga budskap.

Utloggad

Du chattar helt anonymt med bara mig. Är jag borta svarar jag när jag är tillbaka.

    Ingen är här

    Alla här är anonyma.

      Min blogg.

      Kan man älska någon och ändå vilja ha sex med andra?

      18 nov 2026

      Jag älskar min fru. Vi har varit gifta i många år, byggt ett liv tillsammans och har en familj som betyder allt för mig. Jag kan faktiskt inte föreställa mig ett liv utan henne. Hon är min trygghet, min bästa vän och den människa jag vill bli gammal tillsammans med. Men det finns en sak med vårt förhållande som kanske skiljer sig från många andras. Vi tycker inte att kärlek och sex nödvändigtvis måste vara exklusiva för varandra.

      För mig har det aldrig varit särskilt svårt att förstå att man kan älska en människa djupt och samtidigt känna sexuell attraktion till andra. Jag slutar ju inte lägga märke till andra människor bara för att jag är gift. Och jag förväntar mig inte heller att min fru ska göra det. Vi är fortfarande två individer med egna känslor, fantasier och sexuella behov. Att vi har valt att dela livet med varandra betyder inte att vi plötsligt har slutat vara människor.

      Jag vill att min fru ska ha det bra

      Det kanske låter märkligt för vissa, men jag tycker faktiskt om tanken på att min fru har sex med andra män. Inte för att jag älskar henne mindre, inte för att jag vill bli av med henne och definitivt inte för att jag saknar känslor för henne. Tvärtom. Jag älskar henne så mycket att jag vill att hon ska få njuta av livet och sin sexualitet, även när det innebär upplevelser som jag själv inte är en del av.

      Det finns dessutom något väldigt upphetsande i det för mig. Att veta att en annan man finner henne attraktiv, åtrår henne och får vara intim med henne är något som väcker starka känslor hos mig. Jag tycker om att föreställa mig henne tillsammans med någon annan, och jag tycker om att veta att hon kan få uppleva sexuell njutning på andra sätt än tillsammans med mig. Det är en del av min sexualitet som jag har lärt känna och accepterat, och som jag inte längre känner något behov av att skämmas över.

      Men det handlar inte bara om vad jag tycker är upphetsande. Det viktigaste är att hon själv vill det och får göra sina egna val. Jag vill inte bestämma över hennes kropp eller hennes sexualitet. Jag vill att hon ska känna sig fri, uppskattad och åtråvärd, samtidigt som hon vet att jag älskar henne och finns där för henne.

      Min egen kropp och sexualitet spelar också en roll

      Jag har tidigare skrivit öppet om min kropp, min lilla penis och hur min sexuella funktion har förändrats genom åren. Bland annat har min medicinering påverkat min förmåga att få och behålla erektion, vilket i sin tur har gjort penetrerande sex svårare för mig. Min penisstorlek innebär också vissa praktiska begränsningar vid samlag.

      Det här är inget jag tycker är särskilt roligt, men det är heller inget jag vill låtsas inte existerar. Jag vet att min kropp inte alltid fungerar som jag skulle önska, och jag har fått acceptera att mitt sexliv inte riktigt ser ut som det kanske gjorde tidigare. Men det betyder inte att min sexualitet har försvunnit. Jag har fortfarande lust, fantasier och saker som gör mig upphetsad.

      Att min fru kan ha sex med andra män är därför något som också har fått en särskild betydelse för mig. Hon kan få uppleva sådant som jag själv har svårt att ge henne genom penetrerande sex, samtidigt som jag får njuta av vetskapen om att hon har det skönt. För mig behöver det inte vara något sorgligt eller förnedrande. Det kan tvärtom vara något positivt för oss båda.

      Jag känner mig inte mindre älskad

      Jag förstår att många skulle ha svårt att acceptera att deras partner hade sex med någon annan. För vissa skulle det kännas som ett svek, oavsett hur mycket man hade pratat om det i förväg. Jag respekterar verkligen det. Alla har olika gränser, och det finns inget som säger att vårt sätt att se på sex och kärlek skulle passa andra.

      Men för mig fungerar det annorlunda. Jag känner mig inte mindre älskad för att min fru har sex med någon annan. Jag känner inte att en annan man automatiskt blir en konkurrent eller att vår relation förlorar sitt värde. Han kan vara någon hon har sex med, medan jag fortfarande är den människa hon delar sitt liv med.

      Det är en ganska viktig skillnad för mig. Sexuell njutning och livslång kärlek är inte nödvändigtvis samma sak. Jag behöver inte vara den enda mannen som får röra vid min fru för att känna mig trygg i att hon älskar mig.

      Och ärligt talat tycker jag att det finns något väldigt fint i det. Att kunna känna sådan trygghet tillsammans att sex med andra inte behöver innebära ett hot mot relationen.

      Det betyder inte att allt alltid är enkelt

      Jag vill inte få det att låta som att vi har hittat någon magisk lösning på alla de utmaningar som kan finnas i ett förhållande. Vi är precis som alla andra människor, med känslor, osäkerheter och saker som ibland behöver diskuteras. Att ha en mer öppen syn på sexualitet innebär inte att man automatiskt slipper svartsjuka eller andra komplicerade känslor.

      Men jag tror att det viktigaste är att kunna prata med varandra. Att vara ärlig med vad man känner, vad man vill och vad man inte vill. Att ingen behöver göra något för den andras skull om det inte känns rätt. Och framför allt att man aldrig glömmer bort varför man faktiskt är tillsammans från början.

      För mig är min fru så mycket mer än en sexpartner. Hon är människan jag vill vakna bredvid, skratta tillsammans med, dela vardagens alla små ögonblick med och hålla i handen när vi blir gamla. Det förändras inte av vem hon eventuellt har sex med.

      Jag skulle inte vilja byta bort vårt liv tillsammans mot något annat.

      Jag tycker om att vi inte behöver följa någon annans regler

      En sak som jag uppskattar med att bli äldre är att jag bryr mig allt mindre om hur andra tycker att jag borde leva mitt liv. Jag har inget behov av att vårt förhållande ska se ut som någon annans. Det viktiga för mig är att vi själva trivs med det och att vi behandlar varandra med kärlek och respekt.

      Jag vet att vissa säkert tycker att det är konstigt att jag kan bli upphetsad av att min fru har sex med andra män. Andra kanske tycker att det är omanligt, att jag borde bli svartsjuk eller att det måste vara något fel på vårt förhållande.

      Men jag känner inte så. Jag behöver inte bevisa min manlighet genom att kontrollera vem min fru får vara intim med. Och jag behöver inte känna mig hotad av andra män bara för att de kan erbjuda henne sexuella upplevelser som skiljer sig från dem hon har med mig.

      Jag älskar henne. Hon är min fru, min livspartner och den människa jag vill dela resten av mitt liv med. För mig är det betydligt viktigare än sexuell exklusivitet.

      Så hur tänker du?

      Jag är genuint nyfiken på hur andra ser på det här. Skulle du kunna leva i ett förhållande där din partner ibland har sex med andra? Skulle det kännas som ett svek, även om ni båda var överens om det? Eller skulle du kunna skilja mellan sexuell njutning och den kärlek ni känner för varandra?

      Och vad tänker du om män som jag, som faktiskt tycker om att deras partner har sex med andra män? Är det något du kan förstå, även om du själv inte skulle vilja leva så? Eller tycker du att det är helt obegripligt?

      Du får gärna vara ärlig, även om du tycker att vårt sätt att leva är märkligt. Jag är inte ute efter att övertyga någon om att vi har rätt och andra har fel. Jag vill bara dela med mig av hur jag känner och höra hur andra tänker.

      För mig är kärleken till min fru inte beroende av att jag är den enda mannen hon har sex med. Den bygger på allt vi har upplevt tillsammans, den familj vi har skapat och det liv vi fortsätter att dela.

      Och det är en kärlek jag aldrig skulle vilja vara utan.

      Kommentarer 0

      Din kommentar visas anonymt.

      Är det verkligen så farligt att vara annorlunda?

      18 nov 2026

      Jag har ofta funderat över varför vi människor verkar ha ett så stort behov av att passa in. Varför är det så viktigt att vara som alla andra? Att tycka rätt saker, se ut på rätt sätt, ha rätt intressen och leva sitt liv enligt någon sorts oskrivna regler? Och vad händer egentligen om man bestämmer sig för att strunta i allt det där och bara vara sig själv?

      Jag har nog aldrig riktigt känt att jag passar in överallt. Jag har mina egna tankar, intressen och sätt att se på saker. En del av dem är säkert ganska vanliga, medan andra kanske får människor att höja på ögonbrynen. Som att jag tycker om att vara naken, att jag blir sexuellt upphetsad av att andra ser mig naken och att jag till och med har skapat en offentlig hemsida där vem som helst kan titta på min kropp och berätta vad de tycker om den. Jag förstår att det kan verka märkligt. Men varför skulle det automatiskt vara något dåligt?

      Vem bestämmer vad som är normalt?

      Det är egentligen ganska fascinerande hur mycket av det vi betraktar som normalt som bara handlar om sociala förväntningar. Vi lär oss tidigt vad som anses acceptabelt och vad man helst ska hålla för sig själv. Vissa saker får man gärna prata öppet om, medan andra förväntas förbli privata, även om de varken skadar någon eller angår någon annan.

      Sexualitet är ett ganska tydligt exempel. Vi lever i ett samhälle där sex finns överallt, i reklam, filmer, musik och sociala medier. Samtidigt kan människor bli väldigt obekväma när någon faktiskt pratar öppet om sin egen sexualitet, särskilt om den inte riktigt följer de vanliga normerna. Det verkar nästan som att sexualitet är helt okej så länge den presenteras på ett sätt som andra känner igen och kan acceptera.

      Jag tycker att det är lite märkligt. Varför ska någon annan behöva godkänna vad jag tycker om, så länge allt sker frivilligt och ingen kommer till skada?

      Att vara annorlunda betyder inte att något är fel

      Jag tror att många människor bär på sidor av sig själva som de aldrig vågar visa. Det kan handla om sexuella intressen, utseende, personlighet, livsval eller helt vanliga åsikter som inte råkar stämma överens med omgivningens förväntningar. I stället försöker man anpassa sig, tona ner vissa delar av sig själv och visa upp en version som man tror att andra lättare kommer att acceptera.

      Jag förstår varför. Ingen tycker om att bli dömd, förlöjligad eller avvisad. Vi vill känna gemenskap och tillhörighet. Men jag tycker också att det är sorgligt om priset för att passa in är att man aldrig riktigt får vara sig själv. Att hela tiden behöva fundera över vad andra ska tycka måste vara ganska utmattande.

      Och egentligen, vad är det värsta som kan hända om någon tycker att man är konstig? Att de inte gillar en? Att de skrattar åt ens intressen? Att de inte förstår varför man gör som man gör? Det kan förstås vara obehagligt, men det betyder inte att de har rätt eller att man själv måste förändras.

      Min hemsida är ett ganska tydligt exempel

      När jag bestämde mig för att skapa den här hemsidan visste jag att alla inte skulle förstå varför. En vuxen man som frivilligt lägger upp nakenbilder på sig själv, berättar öppet om sin kropp och sexualitet och dessutom uppmuntrar främlingar att betygsätta hans utseende. Det är knappast något som passar in i bilden av hur en vanlig, respektabel medelålders man förväntas bete sig.

      Men jag tycker faktiskt att det är en del av det roliga. Jag har ingen ambition att framstå som perfekt, imponerande eller särskilt normal. Jag vill bara kunna vara öppen med vem jag är och vad jag tycker om. Jag vill inte behöva hitta på ursäkter för mina intressen eller låtsas att jag skäms över något som jag egentligen inte skäms över.

      Det betyder förstås inte att alla måste uppskatta det jag gör. Man får gärna tycka att min hemsida är märklig, att mina nakenbilder är oattraktiva eller att hela projektet är fullständigt obegripligt. Jag har inga problem med det. Jag förväntar mig inte att alla ska förstå mig, och jag behöver inte heller att alla gör det.

      Friheten att slippa låtsas

      För mig handlar det här i grunden om frihet. Friheten att få vara den man är utan att ständigt behöva anpassa sig efter andras förväntningar. Att kunna erkänna vad man tycker om, vad man är nyfiken på och vad som gör en lycklig, även om det inte riktigt passar in i den bild som omgivningen har av en.

      Det betyder inte att man måste berätta allt för alla eller göra varje privat tanke offentlig. Alla har rätt till sitt privatliv, och det finns många goda skäl att välja vad man delar med sig av. Men jag tycker att det är en enorm skillnad mellan att välja att hålla något privat och att känna sig tvungen att dölja det av rädsla för vad andra ska tycka.

      Jag har valt att vara öppen med vissa delar av mig själv som många andra förmodligen skulle hålla för sig själva. Det är mitt val, och jag tycker om det. Någon annan kanske väljer helt annorlunda, och det är precis lika okej.

      Så varför bryr vi oss så mycket?

      Jag undrar ibland hur många människor som egentligen lever det liv de själva vill leva, och hur många som lever det liv de tror att andra förväntar sig av dem. Hur många intressen, drömmar och sidor av personligheten som aldrig får komma fram bara för att någon är rädd för att uppfattas som annorlunda.

      Jag tror att världen skulle vara betydligt mer intressant om vi var lite mindre upptagna av att vara normala och lite mer nyfikna på varandra. Om vi kunde acceptera att människor är olika utan att automatiskt betrakta det som något konstigt eller fel.

      Så nu är jag nyfiken på dig. Finns det någon sida av dig själv som du håller tillbaka för att du är rädd för vad andra ska tycka? Något intresse, någon tanke eller någon del av din personlighet som du önskar att du kunde vara mer öppen med?

      Du behöver förstås inte avslöja något du inte vill. Men här kan du vara anonym, och jag skulle verkligen tycka att det vore intressant att höra hur andra tänker kring det här.

      För i slutändan tycker jag att det är ganska enkelt. Vi behöver inte förstå eller uppskatta allt som andra människor gör. Men vi kan åtminstone försöka respektera deras rätt att vara sig själva.

      Och ärligt talat, skulle inte världen vara ganska tråkig om vi alla var likadana?

      Kommentarer 0

      Din kommentar visas anonymt.

      Måste man vara attraktiv för att få känna sig sexig?

      18 nov 2026

      Jag har funderat en del på det här med att vara attraktiv. Vem bestämmer egentligen vad som är sexigt? Och varför verkar så många tro att man måste se ut på ett visst sätt för att få känna sig åtråvärd? Jag är överviktig, har en stor mage och en liten penis. Jag är fullt medveten om att min kropp inte direkt motsvarar de ideal som brukar förknippas med manlig attraktivitet. Jag har inga imponerande muskler, ingen vältränad mage och definitivt inget imponerande paket mellan benen. Ändå tycker jag om min kropp. Jag tycker om att vara naken, jag tycker om att visa upp mig och jag kan absolut känna mig sexig. Är det verkligen så konstigt?

      Att vara attraktiv och att känna sig attraktiv är två olika saker

      Jag tror att vi ofta blandar ihop hur andra uppfattar oss med hur vi uppfattar oss själva. Det är lätt att tänka att man måste få någon annans godkännande innan man har rätt att känna sig snygg eller sexig. Men varför skulle det vara så? Jag behöver inte tycka att jag är världens snyggaste man för att kunna njuta av min egen kropp. Och jag behöver inte heller att alla andra tycker att jag är attraktiv. Jag vet att det finns människor som förmodligen skulle tycka att min kropp är direkt oattraktiv. Min mage är för stor, min penis är för liten och jag har inte särskilt mycket av det som vanligtvis framhålls som manligt och sexigt. Det är helt okej. Jag kan inte vara allas typ, och det har jag heller inget behov av att vara. Samtidigt vet jag att människor har väldigt olika smak. Det som en person tycker är avtändande kan någon annan tycka är oerhört upphetsande.

      Sexighet handlar om mer än utseende

      För mig handlar sexighet minst lika mycket om hur man känner sig som hur man ser ut. Det finns något befriande i att kunna stå helt naken inför någon annan utan att försöka dölja magen, ändra kroppsställning eller ursäkta hur man ser ut. Att bara vara där, precis som man är, och faktiskt trivas med det. Jag tycker också att det finns något sexigt i själva öppenheten. Att våga visa upp en kropp som inte är perfekt, att låta andra titta och bilda sig sina egna uppfattningar och att inte känna något behov av att låtsas vara någon annan. För mig är det dessutom sexuellt upphetsande att bli betraktad naken. Det är inget jag skäms över, och jag ser ingen anledning att göra det heller.

      En liten penis gör mig inte mindre sexuell

      Det här är kanske något jag tycker är extra intressant. Det finns så oerhört många föreställningar om hur en man ska se ut, inte minst när det gäller storleken på hans penis. En stor penis förknippas ofta med manlighet, sexuell förmåga och attraktivitet, medan en liten penis nästan automatiskt framställs som något pinsamt eller otillräckligt. Jag har en liten penis. Det är ingen hemlighet, och den som har tittat på bilderna här på hemsidan har förmodligen redan konstaterat det. Men varför skulle det innebära att jag inte får känna mig sexig? Min penisstorlek påverkar förstås vissa praktiska delar av mitt sexliv, men den avgör inte hur mycket jag får njuta av min sexualitet, hur bekväm jag är med min kropp eller hur mycket jag tycker om att visa upp mig. Jag tycker faktiskt att det är ganska befriande att kunna vara helt öppen med något som så många män verkar känna ett enormt behov av att dölja.

      Jag behöver inte vara din typ

      En av anledningarna till att jag skapade den här hemsidan var just att jag ville kunna visa upp mig precis som jag är. Utan att försöka framstå som snyggare, mer vältränad eller mer välutrustad än jag faktiskt är. Jag vill att människor ska kunna titta på mig och bilda sig sina egna uppfattningar. Vissa kanske tycker att jag är attraktiv, andra kanske tycker precis tvärtom. Och vet du vad? Båda reaktionerna är helt okej. Jag tycker inte att någon är skyldig att finna mig attraktiv bara för att jag själv är bekväm med min kropp. På samma sätt tycker jag inte att jag behöver känna mig mindre sexig bara för att någon annan inte gillar det de ser.

      Så vad tycker du?

      Kan en överviktig man med stor mage och liten penis vara sexig? Är det något med självförtroende och öppenhet som kan göra en kropp mer attraktiv, även om den inte motsvarar de vanliga idealen? Eller handlar fysisk attraktion för dig framför allt om själva utseendet? Jag är genuint nyfiken på hur du tänker. Och precis som med allt annat här på hemsidan får du gärna vara fullständigt ärlig. Du behöver inte tycka att jag är attraktiv, och du behöver absolut inte säga något snällt bara för att vara artig. Men jag hoppas att vi åtminstone kan vara överens om en sak: Man behöver inte vara perfekt för att få njuta av sin egen kropp.

      Kommentarer 0

      Din kommentar visas anonymt.

      Varför vill jag veta vad främlingar tycker om min kropp?

      18 nov 2026

      Det är egentligen en ganska märklig sak att göra. Att skapa en hemsida, lägga upp nakenbilder på sig själv och sedan bjuda in fullständiga främlingar att granska, betygsätta och kommentera ens kropp. Men det är precis vad jag har gjort. Och det märkligaste är kanske att jag faktiskt tycker om tanken.

      Det handlar inte bara om bekräftelse

      Jag tror att de flesta som visar upp sig på nätet åtminstone delvis hoppas på positiva reaktioner. Att någon ska tycka att man är snygg, sexig eller attraktiv. Och visst, jag blir också glad om någon tycker om det de ser. Men för mig handlar det om något mer. Jag är genuint nyfiken på hur andra människor uppfattar mig. Vad lägger de märke till? Vad tycker de är attraktivt? Vad tycker de är mindre attraktivt? Finns det något med min kropp som någon annan uppskattar trots att jag själv aldrig har tänkt särskilt mycket på det? Jag vill inte bara höra det som är snällt eller förväntat. Jag vill veta vad människor faktiskt tycker.

      Jag vet redan att min kropp inte är perfekt

      Jag är överviktig, har mage och en liten penis. Min kropp ser inte ut som de kroppar som vanligtvis lyfts fram som attraktiva. Det är inget jag försöker dölja. Tvärtom är det en del av poängen med den här hemsidan. Jag behöver inte att någon övertygar mig om att jag egentligen ser ut som en fotomodell. Jag vet hur jag ser ut, och jag är bekväm med det. Men det betyder inte att jag saknar nyfikenhet på hur andra ser på mig.

      Kanske tycker någon att min mage är charmig. Kanske tycker någon att min penis är alldeles för liten. Kanske tycker någon att hela jag är oattraktiv. Och kanske finns det någon som faktiskt tycker att jag är riktigt sexig. Alla de perspektiven är intressanta för mig.

      Det finns också något sexuellt i det

      Jag tänker inte låtsas som något annat. Jag tycker om att visa upp mig naken. Och jag tycker om tanken på att andra människor tittar på min kropp, studerar den och bildar sig en egen uppfattning. Det finns något upphetsande i att vara så utlämnad inför andra, särskilt när jag inte ens vet vilka de är.

      Någon kanske tittar av ren nyfikenhet. Någon annan kanske blir upphetsad. En tredje kanske mest undrar varför i hela friden jag har skapat den här hemsidan. Jag tycker faktiskt att alla tre reaktionerna är ganska roliga att föreställa mig.

      Men tänk om någon är elak?

      Det är förstås en risk. När man bjuder in människor att vara helt ärliga får man också acceptera att alla inte kommer att uttrycka sig särskilt diplomatiskt. Jag gör däremot skillnad på ärlighet och rena personangrepp. Att någon tycker att jag är ful, tjock eller oattraktiv är en åsikt om mitt utseende. Det kan jag acceptera. Att någon däremot bara vill förnedra eller såra mig är något helt annat. Jag vill ha ärliga reaktioner, inte påhopp. Och kanske är det just det som gör det här experimentet så intressant. Jag har ingen aning om vad människor kommer att säga.

      Nu är jag nyfiken på dig

      Du som läser det här vet förmodligen betydligt mer om min kropp än jag vet om din. Du kanske har sett mig helt naken, från topp till tå. Du kanske till och med har granskat detaljer som människor i min vardag aldrig har sett. Samtidigt vet jag förmodligen inte ens vad du heter. Det är en ganska märklig situation när man tänker efter. Men jag gillar den.

      Så nu undrar jag: Vad tycker du egentligen om min kropp? Finns det något du tycker är attraktivt, oattraktivt, märkligt eller bara intressant?

      Du behöver inte vara snäll för sakens skull. Jag uppskattar uppriktighet betydligt mer än artighetsfraser. Och du får självklart vara helt anonym. Jag har redan vågat visa upp mig. Nu är det din tur att våga säga vad du tycker.

      Kommentarer 0

      Din kommentar visas anonymt.

      Det är faktiskt helt okej att vara ful!

      17 nov 2026

      Jag är ingen snygg kille. Jag har en stor mage, bröst, hudproblem och en kropp som knappast passar in i dagens skönhetsideal. Mitt ansikte är inte heller något som brukar få folk att vända sig om på gatan. Och vet ni vad? Det är faktiskt helt okej!

      Jag tycker att det är lite märkligt hur vi nästan alltid förväntas säga att alla människor är vackra på sitt eget sätt. Att det inte finns några fula människor, bara olika sorters skönhet. Det är säkert välmenande, men måste verkligen alla vara vackra? Kan man inte bara få vara ful och ändå vara fullständigt nöjd med sig själv?

      För det är precis så jag känner. Jag behöver inte tycka att jag är snygg för att trivas med den jag är. Jag behöver inte stå framför spegeln och försöka hitta något vackert hos mig själv. Jag kan titta på min kropp, konstatera att den inte är särskilt attraktiv och sedan gå vidare med min dag utan att det stör mig det minsta.

      Det betyder inte att jag aldrig hade velat se annorlunda ut. Visst hade det varit trevligt med en plattare mage, finare hud och ett mer attraktivt ansikte. Men jag har ingen lust att ägna mitt liv åt att försöka bli någon annan bara för att passa in i andras föreställningar om hur en kropp borde se ut.

      Jag älskar att vara naken. Jag älskar friheten i att inte behöva dölja något, och jag tycker faktiskt om att andra får se hur jag ser ut, precis som jag är. Med magen, brösten, hudproblemen och allt annat. Jag behöver inte vara snygg för att uppskatta min kropp eller känna mig bekväm med att visa upp den.

      Och jag har absolut inget emot att andra tycker att jag är ful. Tvärtom uppskattar jag när människor vågar vara ärliga med sina åsikter. Om någon tittar på mina bilder och tycker att jag är oattraktiv, så är det deras upplevelse. Varför skulle jag bli förolämpad av det? Jag har ju själv aldrig påstått att jag är någon skönhet!

      Det jag däremot tycker är synd är att så många människor verkar känna att de måste vara attraktiva för att få vara nöjda med sig själva. Som om ett utseende som andra uppskattar vore någon sorts förutsättning för att få känna glädje, trygghet eller självkänsla.

      Jag tror inte på det. Mitt värde som människa sitter inte i mitt ansikte, min mage eller min hud. Jag är make, pappa och en människa med tankar, känslor, intressen och en personlighet. Jag har människor som älskar mig för den jag är, och jag tycker om mitt liv och mig själv. Det räcker väldigt långt.

      Så nej, jag tänker inte försöka övertyga någon om att jag egentligen är vacker. Jag tänker inte heller låtsas att jag älskar varje liten detalj av mitt utseende. Jag är helt enkelt den jag är, och jag trivs alldeles utmärkt med det.

      Man behöver inte vara snygg för att vara lycklig. Man behöver inte ens känna sig vacker.

      Det är faktiskt helt okej att vara ful. Och det är minst lika okej att vara ful och lycklig!

      Vad tycker du? Måste vi verkligen försöka hitta skönhet hos alla, eller borde vi bli bättre på att acceptera att utseendet faktiskt inte behöver spela så stor roll?

      Kommentarer 0

      Din kommentar visas anonymt.